Har suttit och kladdat ner allting jag skulle säga till dig om jag fick chansen nu under en längre stund. Men det hjälper inte, allt i onödan. Han är upptagen, jag ensam igen. Bara för att jag kom försent, jag missade tåget, men det går väll fler tag. Har varit kär, men aldrig känt mig såhär trygg i någon förut, aldrig varit såhär lycklig i någons närvaro som i din. Jag älskar ditt skratt, din lukt. Hela du. Jag tryckts ner igen, vågar inte binda upp mig som förut. Ska vara säker på att han känner samma sak nästa gång, inte chansa som jag gör idag. Då blir det bara katastrof igen. Hela jag är världens katastof. Men gör detta om 10 år när allting kommer omkring? Han skulle inte vara den jag gifter mig med så.. Gå vidare.