Det är dags för min skyddsängel att bege sig av

Amelia, jag vet inte om jag klarar det. Du kommer åka bort från mig, komma hem på helgen. Så tighta som vi varit det senaste året. Sådan vänskap har jag inte haft med någon förut. Det är som att jag lever genom dig, när vi bråkar och så glömmer jag att ta vara på det. Du med ibland, men vi måste visa för varandra att vi verkligen älskar varandra. Vi måste börja uppskatta allt vi har, för snart är det slut. Vi kommer inte ha den där vardagskontakten som vi har idag, jag kommer inte kunna cykla ut till dig i Lindö när jag är ledsen, som jag gör idag. Du kommer ha så mycket med skolan, så du kommer knappt kunna prata i telefon om kvällarna. Men jag älskar dig och jag lovar att jag ska kämpa som in i helvete när jag går i 9an allt för att få vara med dig igen. Jag kommer komma till Vadstena för att bo hos dig flera dagar ibland, vi ska träffas på lov och helger och ja så mycket som möjligt! För jag vill inte förlora dig, inte helt, inte ens såhär mycket som det blir nu. Jag tror du har gjort rätt och det är väll ett test på våran vänskap. Men tårarna bara rinner och jag kommer få vara ifrån dig i ett år. Ett helt år, hur ska jag klara mig? De två senaste åren vid delat har delat har varit helt underbara. Dem har varit fyllda med skratt, tårar, humor, sorg. Allt och jag vill dela just det här ALLT tillsammans med dig min ängel. Du har alltid stått upp för mig, och sett till så inget händer. Så ingen gör mig illa. Vem ska göra det nu? Kommer du försvinna eller kommer du bara åka bort? Jag kommer sakna att va hos dig så jag kommer åka hem till dig några dagar i veckan, låtsas att du är där. Äta med din stora familj vid matbordet och leka med dina småsystrar. Någon gång kanske det tillochmed händer att jag sover över. Dagen innan du kommer hem på helgen kanske. Jag bäddar rent och städar. Jag kanske tillochmed köper pizza och cola, fast du vägrar äta fett. Haha, det kommer bli bra, tror jag. Om du bara säger det så händer det, för jag tror alltid på det du säger. Säger du att såren kommer läka eller att solen kommer titta fram, så tror jag på dig. För du är min syster, min förebild och min vägledare. Jag går i dina fotspår och tar hjälp för nästan allt du gör är korrekt. Du har några dåliga sidor, vem har inte? Och några bra, jag älskar alla. Allt med dig är perfekt. Min bästavän. Ledstjärna. Min alldeles egna ledstjärna som lysar klarast och starkast av alla. För mig iallafall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0