Jag sätter mig för att skriva, letar ord för att beskriva in. Beskriva in på dig. Orden ska passa klicka och det går knappt. Vill titta dig i ögonen viska i ditt öra att jag alltid vill att det ska vara du och jag.  Ögonen blir suddiga, jag öppnar och stänger dom om och om igen. Hoppas om och om igen att allt bara är en mardröm och att jag vilken sekund som helst ska vakna upp. Jag tar ett djupt andetag och öppnar sedan ögonen, men jag är kvar. Kvar i helvetet. Jag kvävs, har en grop i magen som trycker sig upp mot halsen. Jag ligger och darrar, drar fingrarna snabbt över tangenterna för att få ur mig. Min ilska, min sorg, min kärlek och min saknad. Jag ligger i flera timmar och blundar, men jag kan inte sova. Jag ligger och tänker, bläddrar igenom gamla sms  som du skickat. Jag tänker att jag ska svara på när du sa att du aldrig skulle släppa mig. Men sedan dyker en obehaglig tanke upp. Det var ett tag sedan, det var ett tag sedan allt var perfekt. Clara, du kan inte svara på smsen han skrev för länge sen. Det var ett tag sedan det bara fanns glädje. När jag tittade på dig igår, när jag kysste dig och sen när vi sa hejdå, det kändes precis som ett tag sedan, ett tag sedan när det fanns ett ”vi”.

Jag har alltid varit ivrig, kallat mig förälskad och jag föll för killar bara för att ha någon att kalla min, med dig var det annorlunda. Jag gjorde så mycket fel, jag vill ändra mig. Maskaran rinner och jag forstsätter..

Jag gjorde inte alltid rätt, vi kunde bråka men herregud. När jag inte var med dig ville jag bara ligga och hålla om dig igen och igen. Jag ville ha dig hos mig igen och igen, gång på gång bad jag om att det skulle bli som förut. Och fortfarande ber jag och ber om att vi det ska bli som för någon vecka sen. Jag vill hitta tillbaka till dig. Jag vill att du hittar tillbaka till mig. Jag kommer aldrig vakna upp ur mardrömmen, det är på riktigt! Jag vill skrika men jag får ingen luft. Det blir ljud i huvudet, ett skrik du aldrig kan föreställa dig, ett skrik som gör dig döv, ett skrik har förstått att det inte finns hjälp att hämta. Ingen kan göra något åt det längre. Men allt, allt påminner om dig. Du finns i mig. Min kudde luktar fortfarande som du alltid gjorde, när vi bara kunde sitta och titta på varandra och hålla om varandra.  Jag har kvar din mysiga tröja jag fick låna, jag kommer behålla halsbandet, jag kommer spara sakerna för att komma ihåg, komma ihåg oss.

Du har fått mig att hälsa på i paradiset en stund. Jag fick dig att visa känslor, jag fick dig att förstå mig. Du dök upp från ingenstans och jag lät dig komma in i mitt liv. Som en ny individ, jag gillar nytt. Du fick mig att känna kärleken jag aldrig hittat förut. Du fick mig att må så bra, ångrar inte en sekund med dig. Du kommer för alltid vara en del av mig, en stor plats i mitt hjärta. Min första kärlek.

Ge mig luft, hjälp mig ut, hitta ljuset. Dra mig upp från det mörka svarta hålet, jag får ingen luft. Min mage knyter sig och jag trycket ihop händerna så hårt. Håller luften inom mig ett tag och önskar igen att det inte är på riktigt, jag släpper greppet om händerna, rätar på mig och öppnar sakta ögonen. Jag är kvar, kvar i helvetet. Kvar i helvetet utan dig.