Att försöka fly från verkligeheten och ha ett liv som allt verkar va menat att bli skit i , att känna sig utfryst från familj och vänner men gör allt för att va med, att känna att det inte finns någon äkta 24 timmar om dyngnet 7 dagar i veckan. jag har ett rent jävla helvete nu... killen jag älskat i ett halv år sedan i början av januari har jag tappat känslor för och glömt, när jag glömde han så kom ett nytt litet ansikte in i bilden, en underbar kille som jag vart kär i förut som jag började gilla mer och mer, jag började älska , sedan gick det ett tag sedan fick jag reda på att det finns en jävligt stor likhet mellan killar och popcorn , det kanske låter helt sjukt men alla är likadana, man tror dom är olika men när det väl kommer till kärnan är alla precis likadana, killar tänker med kuken och vill ha tjejen i säng eller utnytja, när jag säger utnytja menar jag bla "playa" alla hatar players eller hur ? men vad är egentligen en player?
Är det en kille som är tillsammans med många samtidigt eller håller på med fler?
Är det en kille som har lätt att göra tjejer på fall och utnytjar det?
vad fan är en player? alla säger olika, men enligt mej är det när dom vet och precis har fått bekräftelsen om att tjejen älskar dom på riktigt så spelar dom på det och utnyttjar, strular, skriver saker som gör tjejen så svag at dom sedan bara kan "kasta dom" och ta tillbaka dom,
Men varför ? varför är vi tjejer som vi är ? varför går vi på deras trick om och om igen, varför låter vi dom leka med oss gång på gång jo för att tjejer har lättare att lita på folk . Tänk efter, killar har oftast sitt lilla gäng som dom alltid hänger med, dom har svårt att släppa in nya människor i gruppen, alltså dom gillar inte förändringar .
Vi tjejer älskar förändringar , det är tillexempel därför vi ofta färgar håret, leker med löshår och smink för vi älskar att ända oss, vi villinte stå still på samma plats hela livet, utan vi vill ut på nya vägar. vi skaffar vänner snabbt, byter kompisar och vareerar vilka vi umgås med, bygger upp ett förtroende för den nya bruden i gänget och litar på henne ganska snabbt, ibland för snabbt ! för sedan står man där sviken och ledsen som vanligt, märker ni likheten mellan vänskap och killar?
Kärlek tillexempel måste inte vara killar eller en pojkvän som man älskar. Det kan vara en kram från sin bästa vän eller en puss på kinden av mamma när man ska till skolan på morgonen. en annan sak tjejer aldirg tänker på är det där med att visa känslor. nrä man sitter och gråter ut med sitt tjejgäng i skolan för något någon sagt som sårat en man vill få bekräftelse om att man lever och vill få det i skolan för man vill få det just i skolan, för man vill få det av killen, men lär er bitches ! killana bryr sig inte om er! så sluta gråt , ingen ide att visa er svaga sida, jag lovar det blir inte bättre.
En sak till , skär er inte! det blir bara fula sår på armarna till sommaren, tro mig jag vet! inte så snyggt på sommaren när man väl glömt killen som man tog saxen och skar sig i handleden det blir bara fula vita ärr i din solbruna hud som alltid kommer finnas kvar där på armen, även om du har glömt och ångrar det så ser du när du kollar ner på armen alla minnen, du påminns om allt och det är på de viset du aldrig kommer över det så gör det aldrig någonsin , skicka aldrig massa värdelösa sms till halva din kontakt lista om hur dåligt du mår, visst jag har vart där man är i någon slags bubbla i  hopp om att få förtroende men det kommer ni inte få, människorna runt omkring kommer tycka du är krävande dom kommer tröttna på att höra om din skit , och din ångest som gör så du får ätproblem, och börjar isolera dig.
Jag kan med egna erfarenheter säga att det kommer inträffa för alla, alla kommer halka ner i en djup depsetion förr eller senare , vissa korttare och för vissa längre, men alla hamnar där och frågar sig själv och människorna runt om kring "vaför finns jag"
för ett tag ssedan mådde jag skit, hade blivit dissad av den nästan första ajg var riktigt jävla kär i , jag slutade äta, gick ner flera kilo.. jag slutade gå till skolan, jag slutade höra av mig till mina vänner, och fejkade att jag mådde bra, efter några dagar kunde jag inte hålla skiten inom mig längre, jag skrrev till alla mina vänner ett sms, som ett avskedsbrev, det stog ungefär:
jag har klarat länge nog nu men står inte ut längre, jag älskar er alla och tack för att ni finns , ni betyder allt och har fått mig fortsätta kämpa men det är över och ajg orkar inte lägnre, ska ta livet av mig , det jag försöker säga är att tiden är sluta för claraeriksson, hejdå för alltid ..
Nu i efterhand så fattar jag inte varför jag skrev, men mina vänner visste hur dåligt jag mådde, men men.. jag stängde av mobilen och la mig frö att försöka sova men det dröjde inte mer än 5 minuter förens hemtelefonen ringde. någon i skolan hade visat kuratorn smset , zorita (min kurator) hade ringt till min mamma som genast var på väg hem. hon kom hem och jag berättade allt... nästan iallafall.. hon försökte förstå när jag förlklarade kortfattat att det var killproblem som ajg hade över reagerat med, vilket för lögn . mamma och pappa lät mig somna om men tvingade mig skicka tillbaka smstill alal som ja skrivit till och berätta att jag "skojja" och att det va falsk alarm, jag skickade sms till alla och skrev att jag mådde bra igen, vilket jag inte gjorde utan tvärt om lite senare knackade det på dörren, de va mina kompisar, min bästavän med några tjejer i hennes klass jag då inte kände som jag aldrig hade hälsat på , alla va helt röda i ögonen och man såg att dom alla hade gråtit, de satte sig i sängen och kramade mig, dom hade förklarat för sin lärare att jag mådde skit och att dom ville gå, dom fick tillåtelse att komma hem till mig fast dom i skolan missade 3 lektioner, undantag va? dom förklade att jag skulle spela stark vilket dom viste att jag var någon stans där inne, jag skulle gå till skolan dagen efter och visa dom jävlarna , jag skulle spela cool och inte låte dom vinna, och se mig svag .
Mamma kände sig värdelös att hon inte hade märkt att jag mådde dåligt men jag sa baara att det va mitt fel pga att jag hade sagt hela tiden att det inte va någon fara sedna när ingen hörde eller såg på så satt jag där och stor tjöt, vilket jag inte gör längre, jag har börjat öppna mig och berätta saker för mina närmsta men aldrig för någon annan än familj coh bästavänner, för om du visar dina svaga brister kan dom göra allt för att försämra dig och då vet dom hur dom ska handskas med dig, så spela dig igenom livet , lek och va barn så länge du kan
man saknar någon kille och allt man gjort, men om man gräver längs in och verkligen frågar sig själv om man vill ha tillbaks det eller ska låta det va där som ett minne så svarar iallafall 99 % av alla smarta tjejer att det ska förbli minnen, man ska ha minnen för att kunna tänka tillbaka på det bra tiderna , samtidigt som det är så svårt att gå vidare...

andeledningen till varför jag skrev var för att, jag vet att fler känner som jag. Ni är inte ensamma !